Deep brain stimulation (DBS)

Under slutet av 1990-talet har deep brain stimulation ("stimulering djupt i hjärnan") blivit en alltmer använd behandlingsform för vissa typer av rörelsestörningar. DBS innebär att man efter noggranna mätningar ("stereotaktiskt") lägger in elektroder i vissa målområden i hjärnan. Elektrisk stimulering kan sedan hämma de nervsignaler som åstadkommer det icke önskade rörelsemönstret – skakning (tremor), andra oönskade rörelser (dystoni och dyskinesi), och vissa fall av svårbehandlad Parkinsons sjukdom.

Elektroden är förbunden med ett batteri (ungefär som ett pacemakerbatteri) som opereras in under huden på bröstet. Batteriet kan styras utifrån av behandlande läkare med en dator och patienten kan själv slå på och stänga av stimulatorn med hjälp av en patientprogrammerare.

Störst erfarenhet av DBS finns vid darrhänthet (Parkinsons sjukdom och s k essentiell tremor, som ofta är av ärftlig natur). Numera finns också stor erfarenhet av DBS vid dystoni.

Man räknar med att 70-80 % av dem som erhåller DBS för sådana symtom får en god effekt av behandlingen.

Vid neurodivisionen finns en DBS-mottagning där neurokirurg, neurolog och sjuksköterska samtidigt deltar och bedömer om sådan operation är lämplig. Patienter som genomgått ingreppet och har stimulator följs också upp regelbundet av DBS-teamet